Midsommar!
Hej på er! Hoppas att ni har haft en trevlig midsommar! Det har jag i alla fall, men ganska lugn. Av sjukdomsskäl och sånt.
Jag började med att fixa till mig, ändra klädplanerna i sista sekund, och ta på mig en snajsig grön spetsklänning istället.
Och så flätade jag in midsommarblomster i mitt hår!
Vi åkte bil ganska länge, långt ut på landet, till en liten by som heter Asby. Där bor min farbror en del av året, och vi skulle fira att natten är som kortast i hans mysiga trädgård.
Jag var tvungen att sätta mig ned (pga sjuk), så jag gjorde det, och passade på att läsa det lokala annonsbladet när de andra plockade med maten.
Sedan skålade vi i champagne, och jag vågade smaka en liten skvätt. (Jag är ju typ nykterist för tillfället pga sjuk). Jag dog inte och det var gott.
Sedan dukades det fram massor med midsommarmat!
Vi lassade våra tallrikar fulla med läckerheter, och önskade att det var midsommar, jul, påsk eller liknande oftare.
Sedan sjöng vi nubbevisor och åt oss proppmätta.
Mammas hundar fick följa med, och höll koll på läget.
När vi trodde att vi inte skulle få ner en bit till, så dukades nästa del av middagen fram...
Sedan var vi tvungna att röra på våra fullproppade kroppar, och därför tog vi en trädgårdsvandring där farbror visade vad han höll på att odla, och vad som växte där av sig själv. Jättespännande, tyckte jag.
Och eftersom vi inte var akutmätta längre, tyckte vi att det var hög tid för efterrätt!
Ostkaka med jordgubbar och grädde!
Sedan satt vi länge i trädgården och pratade om spännande ämnen som Star Wars, patriarkala samhällsstrukturer och huruvida Näcken är psykopat.
När solen började gå ner, och myggen började hopa sig, tyckte vi att det var hög tid att återvinna lite av spykänslorna från förra rättens mättnad. Därför satte vi igång grillen.
Jag passade på att värma frusna barfotafötter över lågorna.
Efter grillmaten, och en ganska episk fajt mot alla myggor (som vi förlorade) var det dags att åka hem.
Så vi satte oss i bilen och gasade raka vägen hemåt. Med hjälp av en väg så klart.
Vi åkte länge förbi svarta granar och dimtäckta fält, och det var bara min sjukdom som hindrade mig från att öppna bildörren och kuta rätt ut i skogen.
Jag har så många magiska minnen från midsommarnätter, och jag ville bara återuppleva alla på en gång.
Ute på landet, utan stadens stress, med trädtoppar i horisonten och den trygga månen ovanför, hade jag redan börjat hitta en sorts lugn som jag bara känner under sådana omständigheter. En harmoni som inte går att hitta bland asfalt och betong.
Så när vi svängde in på vår gata och jag insåg att det var där jag bodde, blev jag plötsligt fem år gammal och ville tillbaka till landet.
Men när sambon skrattande och med en arm om mina axlar, hade fått in mig i huset ändå, då visade det sig att sängen trots allt var rätt skön att krypa ner i!
Härlig midsommar, och det var väldigt värt lite plåga från sjukisen för att få komma iväg och umgås med folk.
Nästa midsommar vill jag vara frisk. Och i så fall SKA jag kuta rätt ut i skogen framåt natten, och inte komma tillbaka förrän i gryningen! HAHA!
