Home sweet home
Hejsan! Nu är jag hemma, i tryggt förvar.
Det gick bra hos psykiatrin idag. De tror att jag har gått in i väggen, men säger att det inte behöver vara relaterat till psykisk stress utan kan ha utlösts av kroppslig stress.
Och vi har anledning att tro att vissa hormonnivåer hos mig beter sig lite konstigt.
Jag ska få en samtalskontakt här i stan, som ska coacha mig upp på benen igen, och sedan ska jag nog boka en till läkartid och se till att de verkligen kollar ordentligt så att jag inte är kroppsligt sjuk i alla fall.
Men som det ser ut nu så är det inte alls worst case scenario, utan något man i alla fall kan jobba med. och har vi rätt så är prognosen god.
Funderar en hel del på vilka märkliga vändningar livet kan ta. I höstas var jag en frisk och kry tjej, som mådde bra psykiskt och hade höga ambitioner. Sedan kom det här utan förvarning.
Så jag vill vädja till er där ute:
Ta inte livet för givet!
Sånt här kan hända alla, och du vet inte om det är du som står näst på tur!
Ta till vara på dagen. Stanna upp i nuet och uppskatta det lilla. Det där som du ser som självklart men jag ser som en dröm.
I alla fall åkte vi förbi en pizzeria och käkade kebabsallad på väg hem, och sedan tyckte jag att jag hade förtjänat en glass och en chailatte.
Och nu myser jag för en gångs skull framför TVn och inte i sängen (mår rätt bra idag!), och eftersom jag redan ätit socker tyckte jag att jag lika gärna kunde äta popcorn framför Äntligen Hemma.
Så kan det gå. Men vad tusan, man ska ha det bra också!
