Okej, jag tror att jag har lyckats spåra källan till varför jag är som jag är.

Varför jag är en sån där knäppgök som hellre åker till en ödslig stuga i Norrland på semestern än på charter bland palmer och stränder.

Var alla spekulationer om huruvida jag är bortbyting eller ej kommer ifrån, och varför jag utvecklat en djupt irrationell rädsla för grådvärgar.

 

Det är den här skiten som ligger till grund för det!

 

 

Eller snarare ett osunt nyttjande av filmen och boken i fråga.

Det är RONJAS fel att jag vill bo under en sten!

 

Ronja var min största idol förutom Pippi Långstrump. Allra helst ville jag nog vara Pippi Långstrump och bo i Mattisborgen.

Jag hade till och med invecklade och passionerade fantasier om att rymma hemifrån en sommar och bosätta mig i valfri björngrotta.

 

Tur att jag inte gjorde det.