Dödsdansen i Hårga
Nu hörrni, nu får ni tända ljus och värma choklad, för nu blir det sagostund här i regnet och åskan! (Det regnar och åskar lite smått här i alla fall.
Okej, beredda?
Sägnen om Hårgadansen:
*harklar mig*
Det hände sig en gång i Hårga, att byns ungdomar samlades på logen en sen lördagskväll för dans.
Spelmännen spelade, och ungdomarna dansade och stämningen var hög.
Men plötsligt drog sig en ny spelman fram ur skuggorna. En helt främmande spelman, som ingen tycktes känna till.
Han hade en hatt nerdragen långt i pannan, men de som tordes kika under den skulle stirra rätt in i ett par vansinniga, brinnande ögon.
Spelmannen tog upp sin fiol och började spela. Det var en ny låt, som ingen hade hört förut, men det var en otroligt bra låt, som fick alla att börja dansa med en gång.
De var snart inne i den vildaste dansen de någonsin varit med om och ingen hade tid att lägga märke till bockfoten som stack fram ur spelmannens byxben.
Efter ett tag märkte man att ingen kunde sluta dansa. Trots att man var svimfärdig trots att man var trött, så var man bara tvungen att dansa vidare.
När gryningen kom började spelmannen vandra ut från logen, och alla dansare följde efter. Spelmannen fortsatte gå genom hela byn, ända upp på Hårgaberget. Allt medan kyrkklockorna ringde för döva öron.
Uppe på berget fortsatte spelmannen spela. Och han spelade tills alla dansare var döda och endast deras skelett fortfarande staplade runt!
Det sägs att de dansade så länge och så ivrigt att man fortfarande kan se märken av det på berget. Det sägs också att om man skulle våga sig dit under en fullmånesnatt kan man fortfarande höra musiken spelas!
En melodi, som uppstod ur sägnen, finns nedtecknad med olika varianter av texter.
Så här kan det låta:
Klicka på bilden för källa.
