Jag har haft en hel del motgångar i mitt liv. Minst sagt.

När vi insåg att detta jag har är mer än en vanlig influensa, var det första mamma sa:

"Men vafan, räcker det inte nu?".

 

Men jag ser det inte som att livet är orättvist.

Jag tror att jag mår betydligt bättre av att tänka som så att jag inte har det svårare än många andra för att livet är orättvist, 

 

Utmaningarna är förvisso mycket svårare att klara av, men å andra sidan är även mina vapen starkare, och belöningarna större.

 

Jag antar att jag nu befinner mig i världens "bossfajt". Men jag ska krossa den jäkeln.