Vad är det som är så mycket bättre med att koka riset i en påse?

 

Är det att man slipper ta fram decilitermåttet och måtta upp hur mycket man ska ha? Att man inte får riskornsrester i kastrullen när man ska diska? Att man har den här diffusa känslan av att ha gjort en smart investering för vardagen? Att man gillar resursslöseri? Att man tycker att sopberg är fina?

 

På grund av sambons skamliga tendens att falla för reklam utan att reflektera, så har jag faktiskt provat denna revolutionerande uppfinning.

Och jag kan rapportera att det är ingen som helst skillnad på riset om man kokar det med eller utan plastattrialj.

Med hjälp av anpassade verktyg är, i de fall man väljer lösviktsris, själva uppmåttningen av detta också en mindre komplicerad operation.

 

Så frågan återstår - Varför plastpåse?