Ett vägskäl
Hej på er!
Har ni det fint i värmen?
Den här bloggen är kanske inte den mest inspirerande för tillfället, men det beror ju ganska mycket på min situation.
Jag är en extremt målorienterad människa. Jag måste liksom haka fast en krok i framtiden, och släpa mig dit. Och utan en sådan krok så försvinner liksom all iver och kreativitet och jag går omkring i någon sorts framtidslöst delirium.
Just nu står jag för ett vägskäl. En jäkla T-korsning någonstans ute i ödemarken. Och jag får inte veta vilken väg jag ska ta förrän nästa vecka.
Som det ser ut nu så ser vägarna ganska lika ut, men jag vet att de kommer leda mig till helt olika platser. Och jag kan inte förmå mig att drömma ärligt om något av hållen. Vi får se vart det bär av.
Förutom att vänta på provsvar så äter jag bättre. Sötsuget drar i mig som det gör de första dagarna av en skärpt kosthållning, men aptiten har börjat ordna till sig i alla fall. Mitt optimaltillstånd är att vara sugen på mat 2 eller 3 gånger om dagen, beroende på hur tidigt jag går upp. inte en gång per 2 eller 3 timmar, som det blir på en kolhydratrik kosthållning.
Skönt att slippa tänka på't hela tiden.
Det är väl inte direkt några superfoods just nu, utan jag vill mest bara få min kost till en godtagbar nivå. Därmot finns det planer...
Annars har dagens stora projekt varit att ge köket en rejäl omgång. Förutom det vanliga skrubbandet har jag dragit bort flottiga gamla kakeldekaler och putsat kaklet skinande igen, och jag har skrubbat de vita köksluckorna med målartvätt för att få dem mindre grådaskiga.
Ett digert jobb när man inte kan ta i, och dessutom måste pausa hela tiden. Men mysigt att få gå och pyssla lite och lyssna på radio.
Och fy tusan så rent och fräscht det blir! Nu kan man nästan operera här inne!
