Hejsan!

 

Det känns verkligen som att tiden står stilla nu.

 

Skönt ändå att ha provsvar att vänta på igen. Det har varit negativt för många gånger för att jag liksom verkligen ska tro på det nu, men det är riktigt skönt att ha den där lilla strimman av hopp i hjärtat igen.

Om att detta ska få en helt konkret, logisk och behandlingsbar förklaring snart.

Tänker på mitt T3-värde.

Ett hormon som är länkat till sköldkörteln och styr massor av grejer.

 

Vänta, vänta, vänta.

På fredag kanske det blir ett litet avbrott i tristessen i alla fall.

Då kommer nämligen min länge saknade BFF och hälsar på mig en liten stund. Hon hade fräckheten att flytta till långtbortistan för ett tag sedan, men är nu återigen här i faggorna lite tillfälligt.

 

Sedan kanske vi ska åka till sambons hemtrakter i helgen för att fira födelsedag och provbada en nybyggd pool.

Det beror på hur jag mår.

Men jag mår i alla fall bättre nu än i förra veckan, så inget är omöjligt.