Hej på er!

 

Jag är trött. Helt så där jättetrött.

Så som man är när man verkligen har arbetat hårt. Rätt skönt faktiskt.

 

Jag har inte arbetat hårt. Jag har varit hos doktorn, och så har jag handlat.

 

Det gick bra hos läkaren faktiskt. Vi kom väl inte direkt fram till något, utan satt mest och pratade fram och tillbaka i någon timme. Men jag fick i alla fall känslan av att han försökte förstå vad som är fel på mig.

Dock finns det inte så mycket mer han kan göra i nuläget, så vi ska avvakta med den kontakten.

Jag tänker i alla fall kolla upp möjligheterna för tester utomlands, där de har lite andra sorters test än i Sverige. Kanske har vi missat något ändå?

 

Nu ska jag snart gå och sova. Det får bli tidig nattning ikväll!

 

Vår katt fyller ett år idag förresten! Rätt sjukt faktiskt. Ett helt år. Det har gått fort.

För ett år sedan visste vi inte ens att vi skulle köpa katt. vi hade pratat om att ha katt i framtiden, och kanske börja titta efter årsskiftet.

Men ett tag senare hittade jag en kull med ulliga, gulliga Maine Coon-kattungar som jag var tvungen att åka och titta på. I början av december tingade jag en av dem, och i slutet av januari fick vi hämta hem vår odåga. Tretton veckor gammal, kaxig och skiträdd för allt.

Nu har hon liksom vuxit in i familjen. Blivit ett självklart inslag i vardagen. Tagit en självklar plats i våra hjärtan.

För vi är rörande överens om att det liksom inte finns en mer perfekt katt i hela världen!