Försökte boka tid hos en specialist idag.

De har patientstopp tills i maj. Fullbokat till juni. 

Gissa vem som kommer hänga på låset (tangentbordet? telefonen?) den andra maj?

Jag är glad ändå att de kör bokningsstopp ibland så att det inte tar flera år att få tid plötsligt. Jag hoppas på sommaren. 

Stört och upprörande att det finns så få specialister. De som finns har ett enormt patienttryck på sig. 

Vi pratar ändå om en sjukdom som drabbat runt 40.000 svenskar, plus mörkertalet.

 

Jag har fått tips om att dra i mig ganska stora doser lättupptaglig vitamin B12. Tänkte se om det går att få tag på i morgon.

 

Nu har det fallit några snökorn igen. Det är ju skoj, fast jag är ändå sur över den uppenbara bristen på vinter.

Annars är det som alltid vid den här tiden på året. En sån där smygande, mysig längtan börjar peta lite på dörren.

Det är nu det är som bäst. När man verkligen inte är färdig med vintern, men ändå börjar längta efter sommaren igen. Både nuet och framtiden är bra liksom:)

 

Förra året hade jag stora planer för sommaren vid den här tiden. Det var ju då jag skulle vara frisk och kry igen.

Nu börjar väl i och för sig också hoppet spira lite, men i år vet jag vad jag har för förutsättningar. I år vet jag (med väldigt stor sannolikhet) vad som är fel i kroppen på mig. Det känns skönt. Och jag har kommit ur det där nattsvarta jag-kommer-vara-så-här-sjuk-alltid-om-jag-inte-blir-sämre-hålet för tillfället.

Humöret är det enda som är på topp. Det finns ju massor av grejer jag kan testa!

Visst är det en stor sorg att den här tiden tas ifrån mig, men shit happens, och den kommer inte tillbaka för att jag tjurar över det.

 

I sommar hoppas jag på en diagnos. Det finns ett par preparat som gör livet bättre för en hel del i min förmodade situation. Jag ska testa dem så fort jag kan.

Jag drömmer om en lite mer aktiv sommar. Där jag kan åka till stranden mer, sköta mina små odlingar bättre, komma iväg på den där lilla resan som föreslogs under nyår men kräver en snäppet friskare Ida, och framför allt promenera.

Det hade varit fantastiskt att kunna gå mina gamla standardpromenader ibland. De som är lite för långa nu.

Det kanske är för mycket att hoppas på i sommar, men att drömma går utmärkt!