Idag var dagen jag gått och gruvat mig för hela sommaren. Dagen då en av mina tänder brutalt skulle borras upp och fyllas igen med onaturliga material.

En suspekt grå fläck som vi hittade i våras visade sig vara en spricka, och sådana kan man ju tydligen inte gå omkring med i tänderna, för då får man karies.

Tanden borrades upp efter konstens alla regler. Det gick bra, gjorde bara lite ont, men tog cirka dubbelt så lång tid som det hade behövt ta eftersom att jag är svårbedövad.

Eller, all vävnad i halva ansiktet stänger av sig som en strömbrytare och blir okontaktbar, förutom just exakt den tandroten som de ska hålls att borra i. Där är det snarare

"Bedövning? Vilken bedövning? Någon sådan har jag inte hört talas om." som gäller.

Förra gången körde de ju i mig typ fem sprutor och jag var ändå inte fullt bedövad i tanden, men typ dregglande och förlamad i resten av ansiktet.

Stora tandnerver, har jag tydligen.

I alla fall, när jag äntligen var färdig och skulle resa mig för att fly från den brutala omgivningen, ut i den soliga världen utanför, där man varken behöver bedövas eller borra sönder tänder på flera, flera år, då hör jag tandläkaren säga till sköterskan:

"Ja och så kan du boka in henne på en tid för att dra ut visdomstanden det var hål i."

Say whaaat?

De ska alltså amputera mig i munnen.

Den första oktober ska det ske. Och jag kommer inte ens få en sån där skojig spruta jag fick när jag gjorde gastroskopi.

Däremot ska jag komma en halvtimme tidigare så att de får hälla i mig tillräckligt mycket bedövningsmedel för att klubba en elefant. Det var lite ett krav från min sida kan man säga.

 

Nu har äntligen bedövningen typ släppt, men mina nerver har fått någon sorts snedtripp för den sidan i munnen som varit bedövad tror att kallt är varmt. Så när jag dricker kall saft så känns det som kall saft i ena sidan av munnen och som varmt kaffe i den andra.

 

Jag har i alla fall fått njuta av god mat. Raw zucchinipasta (gjord med min nya grönsakssvarv som jag visar någon dag) med lammskavsröra och feta. Riktigt, riktigt smarrigt!