Fy vad jag saknar det. Konstigt nog. Trodde aldrig att jag skulle skriva detta och så vidare...

 

Jo men faktiskt. En sån där lagom jobbig bakisdag. Inte en sån där då man vill skjuta huvudet av sig alltså, utan en dräglig.

 

Man har liksom varit på en episk fest dagen innan.

Man mår visserligen skit, men kan ändå ringa vännerna och skvallra, med hes whiskyröst och en överbliven festcigarett i mungipan.

 

Den där duschen. Den där tomma 1,5 liters coca cola flaskan fylld med iskallt vatten.

Den där ljuvliga pizzan.

Den där andra klassens komedin som bara är bra när man har nedsatt mental kapacitet.

 

Och framför allt:

Den trygga vetskapen om att man dagen efter kommer vakna upp frisk och pigg, och med massor spännande saker på agendan!

 

Fy fan vad jag saknar att vara frisk!