Att lösa ett mysterium

Min sjukdom (jaja, tjatigt som tusan, jag vet).
Hade det inte varit för att jag mår pissochskit samtidigt så hade det här varit jäkligt spännande.
 
Jag har läst sååå många artiklar. Övervägt sååå många diagnoser. Granskat sååå många provsvar.
Och lärt mig massor.
 
Jag är inte säker än, men för var dag blir jag mer övertygad om att detta är något vagt, systemiskt, ärftligt och medfött.
Jag har haft problem sedan jag föddes. Bland annat har jag haft väldiga problem med smärtor i knäna när jag var yngre, och precis samma smärta lider jag av nu.
Och om vi dessutom lägger till min ADHD, som ju i själva verket är symtom på att jag inte frigör/tar upp hormonet dopamin som jag ska, då blir det riktigt intressant.
Och om jag slutligen ser omkring mig, till vissa andra människor där ute som har blodsband med mig, och deras problematik som ibland är skrämmande lik, då uppenbarar sig plötsligt ett pussel.
Om problemet egentligen är ärftligt. Kanske en nedärvd enzymbrist eller liknande.
Då kanske den gör att vi alla förr eller senare utvecklar kraftiga bristsymtom, som ter sig olika, men ändå onekligen lika. Och det är plötsligt inte märkligt alls att alla provsvar är finemang.
Men hur hittar man detta?
Hur får man reda på vad det är som fattas? Vad det är som är fel?
Mysteriet har ännu ingen lösning, men fler och fler pusselbitar läggs till för varje dag.
 
 
 
Hela den här cirksen får mig att inse att det är på detta sätt jag måste jobba. Jag är en detektiv i själ och hjärta. En problemlösare.
En given forskare.
Nu har jag ju sedan att tag tillbaka övergivit min barndomsdröm om att bli - just det - forskare. Jag som tänkte ge mig in i kvantfysiken och fixa alla de där grejerna som man har problem med. Bevisa strängteorin, förena alla grundkrafter i en enda matematisk lag, ta reda på hur gravitation förmedlas, hitta Higgs Boson (fast det har de ju redan gjort nu) och så vidare.
Men så blir det inte. Främst för att jag har så mycket annat jag brinner för. Som hästar exempelvis. Jag vill köpa häst SNART! Helst igår. Och jag vill ha tid att ägna åt alla andra intressen jag har.
 
Men jag vet nu att jag måste jobba med mysterier. Med problemlösning. Det är nog egentligen en av mina bästa förmågor.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
  • Till bloggens startsida
  • RSS 2.0