Hej på er!

Det är lite upp och ner med mig. Konstiga dagar med konstiga symtom. I morse kunde jag inte avgöra om jag var sjuk eller bara sjuk som vanligt, så jag fick skjuta fram besöket hos "alternativbotaren" tills på fredag. Åh så spännande det ska bli! Som ett studiebesök om inte annat.

 

Jag sitter i alla fall här och läser några grymma kost- och träningsbloggar som "gör det Paleo-Style".

Det får mig att fundera och filosofera en del så här på kvällskvisten. Om träning, idrottsutövare, och vad man tycker är vettigt bränsle till kroppen.

 

Jag tänker att det nog kan vara så att vi paleoliter sätter näringsvärdet i maten som högsta prio, och varierar intaget av energirika livsmedel efter situationen. Behöver vi mycket energi stoppar vi i oss något lättsmält och energirikt, men det är fortfarande fullproppat med näring, medan den vanliga idrottaren i vissa fall kanske stirrar sig blind på energin (för man måste vakta sina energidepåer minsann!) och bortprioriterar näringsvärdet, och bortser från andra faktorer.

 

Ta exempelvis ett långdistanslopp (jag som knappt kröp runt skoljoggen ger mig nu ut på hal is) där man kan behöva fylla på med energi mellan varven.

Standardidrottaren kanske sväljer en Powerade (högt energivärde) eller liknande för att få snabb energi, medan paleoliten tar en banan (högt energivärde och högt näringsvärde).

Fördelen med detta ser man bland annat i innehållsförteckningen:

 

Innehåll:
Vatten, Dextros, Surhetsreglerande Medel (Citronsyra, Kaliumcitrat), Fruktos, Mineraler (Natriumklorid, Magnesiumklorid, Kalciumklorid, Kaliumfosfat), Aromer, Stabiliseringsmedel (E414, E445), Sötningsmedel (Sukralos, Acesulfam K), Färgämne (E133).

 

 

Precis som till vardags där standardidrottaren väljer spannmål till maten (hög energi men har dåligt näringsvärde) medan paleoliten väljer ett lass med grönsaker (förhållandevis låg energi, men högt näringsvärde).

 

Jag tror att det beror lite på den här vridna uppfattningen om att man maniskt måste pumpa sig full med energi så fort man ska anstränga sig. För det första så räknas det tydligen bara om man gör det på ett tjusigt gym, för det är bara då som det är viktigt att hälla i sig exakt rätt avvägd mängd kalvprotein och syntetiska kolhydrater inom fem sekunder efter att man släppt sista vikten.

När man helgen efter hjälper polaren att flytta, och bär tunga kartonger i tre timmar klarar man sig uppenbarligen fint på pizza och bärs.

 

Bara den där tanken om att det skulle vara en onormalt stor påfrestning för kroppen att lyfta vikter en stund, eller köra ett spinningpass på 45 minuter två kvällar i veckan, säger mig tillräckligt mycket om hur pass "off-track" vi är.

Jag tror knappast att Grottmannen Ugh var tvungen att hälla i sig en halvliter tvivelaktig sörja varje gång han hade varit ute och klubbat ner någon hjort, eller släpat hem en sten till grottan.

Fysisk ansträngning är normalt, och således något man bör klara av på en normal kost. Man ska inte behöva korrigera kosten för att man tränar.

Visst är det viktigt att äta sunt och korrekt när man är fysiskt aktiv. Återhämtningen i musklerna optimeras ju i allra högsta grad av en korrekt kosthållning.

Men det finns ingen som helst anledning att inte äta på det sättet även om man inte tränar. En optimal kost ger en optimal kropp, och det är inte bara trötta muskler som behöver rätt näring i rätt mängd för att hålla sig friska och starka. Hela vår organism är beroende av detta.

Man bör helt enkelt lära sig lyssna på kroppen igen, för den är i själva verket väldigt bra på att själv tala om vad den behöver, hur mycket den behöver, och när den behöver det.

 

Sedan förstår jag att man måste laborera en del om man nu har som mål att se ut som en broilerkyckling, eftersom vi inte är skapta att anta den kroppsformen genom ett naturligt levnadssätt (vi är menade att vara slanka och seniga). Men det måste ju ändå finnas bättre källor till protein och extra energi?

 

 

 

Nähä, slutfilosoferat för ikäll! Nu ska jag krypa till kojs. Godnatt på er!