Hör jag "Hej Ida" unisont från er?  Hör jag applåderna?

 

Ett par dagar med allt mer tilltagande svidande kramper i magtrakten har tvingat mig tillbaka till verkligheten.

Att moffa i sig godis, popcorn och glass är enkelt när man är nervös, sängliggande och dessutom inte bryr sig så mycket om hur många valkar man råkar ha på magen.

Och det är allt för lätt att glömma hälsoaspekten. Förgiftningen, och sockermonstret som jämt sitter på min axel och viskar i mitt öra att jag vill ha mer.

 

Att sockerberoende är otroligt starkt är vetenskapen nästan lika övertygad om som att socker är väldigt skadligt för kroppen.

Men vissa drabbas lite värre än andra.

Jag har ju en släng av ADHD, och det placerar mig direkt i riskzonen.

Hur då? Undrar ni så klart. Låt mig förklara.

 

Det finns ett hormon i kroppen som heter dopamin, och det gör så att man är pigg och fokuserad. Vissa människor har för mycket dopamin i omlopp, och har man det så blir man knäpp, får psykoser och kan utveckla schizofreni.

Har man för lite dopamin i omlopp har man ofta ADHD eller ADD. Detta innebär att kroppen hela tiden kämpar för att lyckas få energi på andra sätt. Kroppen kan få energi genom att hela tiden hålla en hög motorisk nivå, genom att aktivera belöningssystemet, eller genom att hela tiden se till att få i sig snabba kolhydrater med högt energiinnehåll.

Hela balansen och den naturliga instinkten för vad som är hälsosamt rubbas alltså till förmån för en hopplös och desperat kamp för att vara vaken.

Därför har jag kraftiga tendenser till sockerberoende. Det betyder inte att människor utan ADHD slipper det. Det gör man inte i dagens kolhydratsamhälle.

 

Nu lindras detta visserligen avsevärt när jag äter mediciner som höjer mina dopaminnivåer på andra sätt (vilket jag inte gör hela tiden, på grund av min sjukdom), men det försvinner inte helt och hållet förrän jag ätit en lågkolhydratkost ett bra tag.

Då är det å andra sidan helt borta, och jag triggas att äta socker framför allt av sociala och psykologiska skäl.

 

Nu har jag i alla fall snurrat ner mig djupt i denna gångens "relapse", och de kroppsliga symtomen, som i början går att ignorera med lite god vilja, börjar bli läskiga.

Att jag blir trött, sur, inflammatorisk, dum i huvudet och irriterad i magen går att leva med. Att jag börjar utveckla akut magkatarr igen får bli den sista varningsklockan.

 

Och bara för att förtydliga - så länge kolhydratintaget är för högt så spelar det ingen roll om de kommer från socker, stärkelse, spannmål eller annan mat som egentligen inte är till för människor. Och det gör heller ingen skillnad om spannmålskolhydraterna kommer i fullkornsformat.

Det enda som händer om jag börjar käka "sämsta möjliga" (godis, läsk och sånt) är att det som ändå skulle hänt med bröd och pasta, händer snabbare.

 

Nu har jag varit och handlat lite avocado, nötter, kokosmjölk, ekologiska ägg och sånt smarrigt. Nu blir det tillbakagång till liberal stenålderskost igen. Det som kroppen mår bäst av!

 

Och magen försöker jag lugna ner med hjälp av Aloe Vera (slängde i några extra droppar koncentrat) och Novalucol.

 

Visst kommer det väl bli glass ibland, men så länge det där "ibland" inte blir allt för svävande så är det väl helt ok.

Det värsta är väl mest att jag hade köpt lite fin choklad och bubbel också, för att ha till mitt hemma-SPA (och lite som ett "farväl" till matmissbruket för denna gång).

Nu blev det inget av det ikväll, pga sjuk, men jag tänkte köra hårt i morgon. Jag skulle gärna inte låta lyxandet förgås, men vill heller inte ge magen nådastöten. Får se hur pass modig jag är när det närmar sig...