Läste precis Blondinbellas inlägg, i vilket hon antyder att alla som anser att det i världen finns en viss snedbalans mellan könen har en så kallad offerkofta på sig. Tydligen måste man då i en direkt konsekvens av denna åsikt låta dessa enligt Bella inbillade strukturer stå ivägen för ens karriär, och det är på grund av ens egen inställning till detta som man inte blir en "powerkvinna".

 

För det första så kan man ju diskutera hur många (enl. Bellas benämning) "Powerkvinnor" idag som också är feminister. Det finns en del, och jag tror inte att de har särskilt många offerkoftor.

 

För det andra så kommer man in på de här helt vanliga kvinnorna. De jag skulle kalla för "Powerkvinnor", men det får jag troligtvis inte, för de har ingen sådan där "karriär".

 

Jag tänker på min mamma och min mormor. Två jävligt tuffa kvinnor som gått sin egen väg här i livet.

 

När min mormor levde utfattig som trebarnsmor i Köpenhamn, och varje dag fick komma på fiffiga lösningar för att hålla familjen på fötter, medan hennes man var i det militära.

Då hade hon ingen jävla offerkofta på sig.

 

Mormor var starkt påverkad av patriarkala strukturer, som hemmafru på 60-talet, men offerkoftan var långt borta.

Och självständighet fanns det så att det hade kunnat försörja ett helt land.

 

Men med självständighet kommer också ödmjukhet och empati. Något som Bella tycks missa om och om igen.

 

Och det var inte bara för egen vinning som både mormor och mamma demonstrerade barbröstade för kvinnorätt på 70-talet.

 

Det var definitivt inte för egen vinning, som mamma tillbringade oändliga midnattstimmar med att jobba för amnesty på 90-talet.

Jag tror nog att kvinnorna de hjälpte då faktiskt tyckte att "männen var lite ivägen".

Och jag tror inte att de stackars kvinnor som utstod ofattbara lidanden riktigt hade valmöjligheten att "skärpa sig och ta ansvar för sin egen karriär".

 

Självklart är jag feminist. Jag eftersträvar jämlikhet mellan könen. Men inte för att MITT liv ska bli bättre, MINA möjligheter ska bli större, eller MIN karriär mer fartfylld.

Jag vill att detta ska gälla ALLA.

Självklart mig själv, men också granntjejen, och inte minst den där stackars namnlösa kvinnan som sitter inlåst i något dammigt rum någon stans i världen, för att hon på grund av sitt kön inte anses vara mer värd än ett djur.

 

Att göra något för någn annan. Att vilja förändra något för någon annan.

Trots att denna person inte tillhör ens direkta bekantskapskrets.

Det är tydligen utanför Bellas föreställningsvärld.

 

Men om hon känner sig mer bekväm med att tro att skadliga patriarkala strukturer är en inbillning och en dålig ursäkt, så får hon väl fortsätta med det.

Men det hade varit skönt om hon lät oss andra fortsätta kämpa för en bättre värld ifred.