Hejsan!

 

Ligger och myser med katten efter en lätt kaotisk och rätt stressande kväll.

 

Var ju och handlade, vilket är ett rätt drastiskt tilltag för mig (kan jämföras med att bestiga Mt Everest), och efter det så hade jag behövt lite lugn och ro.

 

Det fick jag inte. Kort sagt har det varit en del skrik och hårda ord här, som har ganska mycket att göra med allmänt oflyt och en skärbräda i plast som glömdes på en het spisplatta.

 

Nu är allt bra. Alla är vänner igen. Ursäkter har utdelats mellan tvåbeningar, och fyrbeningen har vågat sig upp ur källaren med en förebrående blick.

 

Vi lyckades trots allt äta tacos och några bitar choklad, och mysa i soffan framför en helt ok film.

 

 

 

Jag har extremt (och då menar jag extremt) lätt för att få stresspåslag, och tror att jag får en slags ångestattacker när det händer.

Jag blir anti-hungring, illamående, yr, orolig, får värmevallningar och blir skakis.

Ett väldigt påtagligt fysiologiskt tillstånd - det känns inte det minsta psykiskt - trots att jag typ med uteslutningsmetoden bestämt att det måste vara så.

 

 

Idag var det inte som värst. Idag lyckades jag hålla den jävligaste nivån undan, och lyckades faktiskt till och med få i mig en normal portion mat (halleluja).

 

Men jag mår fortfarande smått illa (efterdyningarna lägger sig inte förrän man sovit gott en natt), och är rätt trött. Oron smyger sig på och jag blir tvungen att googla "cancer i magen" bara för att vara på den säkra sidan, och helst av allt ännu en gång inse att det inte finns särskilt mycket som tyder på det.

 

Jag föredrar att kolla upp saker som "candida" och "bakterieflora", för det känns mer logiskt. Och det finns något man kan göra åt saken.

Och inte att förglömma så är jag trots allt naturvetare i själ och hjärta, och tycker någonstans att det är jäkligt intressant.

 

Så jag ska nog slappna av med några vetenskapliga artiklar och ett glas pepsi max. För att alla sätt är bra utom de dåliga.