Lady Dahmer menar i detta inlägg att vi bör öka medvetenheten om vilken press vi sätter på våra medmänniskor genom att skriva om träning och hälsa i våra bloggar.

 

Hon påstår att det skapar en stor träningspress, och har därför slutat skriva om sin egen träning.

Hon tar också upp bloggaren UnderbaraClara som exempel, vilken nyligen har upptäckt vilken energi och glädje man får av motion, och därför skriver om det.

 

Först och främst vill jag göra en särskiljning. När jag funderar omkring det här, så tänker jag nog mest på bloggar som pratar om träning med samma inställning som UnderbaraClara. Människor som inte lägger några utseendemässiga värderingar på det, utan fokuserar på välmående.

(Vikthetsarbloggarna sätter naturligtvis en i många fall osund press på sina läsare, det säger sig själv.)

 

Att Lady Dahmer inte vill skriva om träning, med bakgrund av detta, det förstår jag. Trots allt är ju inte träning och hälsa en hjärtefråga för henne, och jag tycker det är bra att hon välkomnar även de läsare som mår dåligt av att läsa om sådant.

 

Dock tycker jag inte att det är helt rätt att uppmana alla bloggare till att följa i hennes fotspår, vilket jag uppfattar det som.

 

För mig ÄR träning och hälsa en hjärtefråga, och jag planerar att blogga aktivt om det om/när jag blir frisk.

Förutsatt att jag kommer kunna studera och jobba i framtiden, så överväger jag också att jobba med det.

 

Jag vill inte skriva en träningsblogg som fokuserar på tappade kilon, eller vunna magrutor. Jag vill skriva en blogg som fokuserar på den yttre hälsan lika mycket som den inre. En blogg om att må bra.

Får jag som jag vill kommer definitivt bilder på min röv i snajsiga löpartajts att förekomma.

Och om någon får tillräckligt mycket press på sig för att ge sig ut i skogen, och upptäcker hur skönt det är att andas tallbarsdoft medan svetten rinner, så blir jag bara glad.

 

Om någon känslig person i så fall skulle få en negativ upplevelse av att hänga här, så är det nog bäst att den personen väljer att läsa en annan blogg i stället.

 

Alla bloggar kan inte passa alla. Vi kan inte trampa på tå kring varje liten öm punkt. 

 

 

 

Och jag hoppas verkligen att UnderbaraClara fortsätter skriva kriminellt hurtiga inlägg om sina strapatser i motionsspåren. Det får i alla fall mig att le längtansfullt!