Hej sötnosar!

 

Just nu är jag skitglad.

Anedningen till det är att jag var hos psykiatrin i morse och fick träffa en trevlig läkare och en lika trevlig sjuksköterska.

I en och en halv timme pratade vi om mig och mina problem, och vi är nu bara en hårsmån ifrån en officiell diagnos.

Jag ska dit igen den 17:e och lägga upp en plan för medicinering.

Det kan hända att det finns fler saker som är fel på mig, men just nu utgår jag ifrån att allt är symtom på - eller konsekvenser av - den här sjukdomen.

Sjukdomen, eller avvikelsen, är livslång, men det gör inte ett skit, för prognosen är väldigt god. Med lite tur kommer jag kunna fungera helt normalt. Till och med normalare än innan.

 

Jag kommer så klart skriva mer om detta, och trots att kanske någon där ute vet precis vilken avvikelse jag menar, så väntar jag med att berätta detaljerna tills alla turer är färdiga. Om ett par veckor med andra ord.

 

 

Jaja, idag är jag häppyhäppy som sagt. Jag sitter ute i den underbara solen med en aspirinmask i fejjan och kaffe på bordet.

Snart ska jag klä på mig fina kläder och prova mitt nya smink, och sedan ska jag promenera bort till mina föräldrar på födelsedagsfika.