Är lite sämre idag, men det anade jag att jag skulle bli, för jag kände av det lite redan i går kväll.

Dagar som denna är det lite svårare att tro på det som sades i går. Att den här mystiska sjukdomen jag haft de senaste månaderna är en konsekvens av diagnosen som jag snart ska få officiellt.

Att det helt enkelt ska ha att göra med kroppslig stress och ett hormonsystem som är trött och utslitet och tyckte att jultentorna var den sista droppen och den perfekta ursäkten för att slutligen braka ihop.

 

Bakfyllekänsla, yrsel, enorm trötthet och svårt att fokusera, kombinerat med en irriterande rastlöshet är läget just nu.

 

 

Jag hoppas att behadlingen ska återställa saker och ting till det normala, så att systemet får koppla av och stressa ner. Enligt dagens hypotes har det ju aldrig fått stressa ner helt och hållet.

Jag hoppas verkligen att det här är lösningen. Att jag faktiskt kommer få ett piller som på sikt gör allt bra igen.

Har jag tur så har vi rätt om allt. Har jag tur kommer jag snart börja bli bättre.

Just nu räknar jag ner sekunderna till den 17:e maj, då jag ska tillbaka och vi ska påbörja min behandling på riktigt!

 

Tills dess så tänker jag minsann tröstäta krokantklass med mariekex (om inte sambon ätit upp allt redan) framför en spännande geologidokumentär. För vi har minsann kunskapskanalen nu. Vilket typ är awesome!