Nu har jag överlevt ännu ett ökänt ingrepp, och börjar nyktra till rejält. Så jag tänkte att jag i vanlig ordning skulle berätta om det för att lugna er stackars små vettskrämda själar som kanske ska gå igenom det, eller bara stilla er andras nyfikenhet.

 

Jag kom in till sjukhuset vid elva, och vid 20 över blev vi inkallade.

Jag hade i vanlig ordning tillbringat lite för mycket tid på Flashback för att kunna vara något annat än vettskrämd, men försökte nog att inte visa det.

En trevlig sjuksköterska tog emot oss, berättade lite om ingreppet, ställde lite frågor till mig och gav mig en shot med någon vätska som skulle göra att det skummade mindre. Sedan frågade han om jag ville ha lugnande, och jag talade om att jag ville ha allt som fanns på avdelningen.

Så han satte en venkateter i armen på mig.

 

Sedan kom läkaren, och vi skulle sätta igång ganska snabbt.

De sprutade en bedövningsvätska i halsen på mig i två omgångar som smakade äckligt som tusan. Typ som man föreställer sig att det ska vara att svälja fönsterputs. Men sedan kändes halsen bedövad.

Jag fick lägga mig på sidan och fick en grej i munnen som jag kunde vila tänderna mot, så att jag inte skulle bita i slangen.

Vid det här laget var jag sjukt nervös, och låg nästan och skakade. Men då förstår ni, då kom tomtesprutan fram, och efter den tog det bara några sekunder så var jag helt tomtefierad.

 

Sedan minns jag inte så mycket mer. Jag minns vagt att något stort kördes ner i halsen på mig och att jag klöktes en del, och det var visserligen ganska obehagligt, men det var inte något jag direkt brydde mig om, för jag var waaay up in the clouds!

Sambon rapporterar att min kropp i alla fall inte alls verkade tycka om det, att jag kramade sönder hans hand och dregglade massor. Att jag tydligen fick en till tomtespruta någon gång under ingreppet, samt att min insida såg väldigt frisk och fin och "ascool" ut. (Jag ville också se, men han gick inte med på att filma tyvärr.)

När det var färdigt rullades jag iväg till tillnyktringsrymmet, och jag minns att jag låg och fnissade av glädje för att jag alltid velat åka sjukhussäng, och nu äntligen fick uppleva det.

Sedan flummade jag vidare en stund, och efter ett tag kom jag tillbaka till verkligheten igen.

Då kom läkaren in och talade om att allt såg finfint ut förutom ett litet bråck på övre magmunnen, och att de tagit prover för glutenintolerans.

Sedan fick jag vingla ut till bilen och åka hem.

Har varit tröttare än vanligt idag, men annars inget nytt.

 

Summa summarum, jag misstänker att det här är ett fruktansvärt obehagligt ingrepp utan droger i kroppen. Men med droger i kroppen tyckte i alla fall jag att det var piece of cake och jag hade kunnat göra en till i morgon om det skulle vara så.