Hej på er!

 

Har precis kollat på "Bonde söker fru" för att fira att jag har fått i mig halloumi och grönsaker till middag. Woho.

Inte för att det var någon trevlig upplevelse, men det mättade i alla fall och så har jag ju lite mer näring i kroppen för det kommande dygnet.

Men det var dramatiskt att laga maten i fråga. Ansträngningen kombinerat med äckelkänslorna fick liksom sjukdomen att dra i en högre växel, och när benen skakar, illamåendet går i vågor och pulsen skenar är det inte så lätt att förvalta sina kulinariska kuskaper på ett bra sätt. Sedan känns det ju som att man är supersjuk i influensa också. Fast så är det ju typ jämt.

 

Här hemma har det varit lite planeringsmood sedan igårkväll. Idéer har kläckts och framtiden har övervägts.

Lite bittersweet, för mitt hopp är ju inte det största just nu. Mina drömar och visioner däremot är det inget fel på.

 

Annars väntar jag på svar från Tyskland. Jag pendlar hela tiden i tron på om den tilltänkta diagnosen verkligen är aktuell, men jag vet inte vad det annars skulle vara. Ena sekunden tror jag att jag ska dö i cancer, sedan kommer mitt förnuft till undsättning och lägger tålmodigt fram alla motargument för den teorin.

Sedan går förnuftet på kafferast, och jag börjar istället överväga den ena alternativa diagnosen efter den andra.

 

Hörde att snön kommit till landet. Men jag kan inte gå ut och jaga snöflingor med tungan. Jag får vänta in en period av bättre mående helt enkelt. För de finns med jäma mellanrum. Då får man bita ihop, ignorera resten och passa på att göra lugna, roliga saker. Det dumma är att folk man träffar då lätt får en felaktig bild av hur man mår. Just för att man dels mår mycket sämre än man visar, även om man ler och skrattar, och dels för att folk bara träffar en när man mår som absolut bäst.

 

I alla fall, jag håller alla tummar jag har för att jag råkar ha en bättre period under 1:a advent, för jag hade SÅ gärna velat gå på julskyltningen i stan!