The end of the beginning

Hej på er!

 

Man kan säga att min sjukdom består av olika nyanser av crappyness, och jag ska väl inte säga att jag nått en ny nivå nu, men jag har definitivt gått tillbaka till en gammal.

 

Just nu känns det lite som den där gången i vintras (den 21 december) när skiten satte igång på allvar. Då trodde jag att jag hastigt och lustigt insjuknat på grund av något elakt virus.

 

Jag är lite larvig med baciller. Speciellt om vintern. (Speciellt när det gäller magsjuka, för det finns nog inte mycket jag är lika rädd för som magsjuka. Det skulle vara zombieapokalyps då, men det är helt klart på samma nivå. Jaja, det var ett sidospår...) Jag skulle i alla fall åka till Stockholm på en liten nöjesweekend med sambon och hans familj.

Det larviga i detta fallet är att jag länge hade en sån där tvångstanke om att jag skulle plocka upp någon märklig Stockholmsbacill på vägen.

Därför blev jag inte ens förvånad när jag under onsdagen efter hemkomsten började känna mig lite ur gängorna.

Det var den 19 december. Större delen av vårt lands befolkning väntade på jul och frid. En mindre del väntade på jordens undegång som enligt en ganska beundransvärd feltolkning av några stackars urbefolkningars astronomiska nedteckningar skulle ske under fredagen.

 

Undergången kom inte. Inte för dem i alla fall. Men jag låg som sagt utslagen i en säng i ett gästrum, med julsnön ösande ner utanför fönstret, och svor tyst över alla stureplansvirus och storstadspåhitt.

 

Efter det så blev det inte riktigt bra igen. Jag var trött och sliten jämt, och fick då och då "sjukdomsepisoder" som kändes som vilken virusssjukdom som helst. Efter 2-3 veckor hade episoderna flutit ihop, och sedan dess har de bara varierat i styrka och karaktär.

 

Det var länge sedan det kändes som i julas, men sedan igår har det gjort det.

Jag undrar vad det beror på. Vad som händer. Men jag vet inte riktigt hur jag ska hitta svar, för varken läkaren eller google har dem.

Jag kan bara hoppas på framtiden.

Det är dock lite svårt ibland.

 

På hotell med sambo och läskiga storstadsvirus.

 

Och nu känns det lite mer så här...

 

 

(Och skiten började inte den 21 december, men det var efter det jag började inse att något var riktigt fel. Det var efter det som jag insåg att all skit som hade pågått i min kropp den senaste tiden kanske hade ett samband.)

Jag kan inte ens tänka mig hur det känns. Man ska vara jävligt glad över att man är frisk (om man nu är det). Jag har ju nämnt tidigare min systers problem med magen och så, som ingen läkare visste vad det var. Hon fick bl a diagnosen IBS och ångestdämpande. Men nu, senaste läkarbesöket, så träffade hon en läkare som råkade vara specialiserad i "vad-det-nu-var". Alla besvär hon haft i dessa åren, alla osammanhängande besvär/symptom/smärtor osv, berodde på en kota i hennes nacke! Vilket sunt förnuft som helst hade aldrig gissat något som detta. Lång historia bla bla.

Hur som helst, även efter så lång tid så tror jag att till slut kanske de hittar vad som är fel på dig, att du råkar stöta på en (riktigt!) utbildad läkare - som kommer med svar!

Denna läkaren nämnde något i stil med att; "skulle alla Sveriges läkare utbilda sig inom detta... så kostar det 40 miljarder."
Ja... men det är det väl värt? Så jäkla sjukt egentligen.

Precis!

Ibland känns det som om hon får en stor klump i halsen och tryck för bröstet, yrsel, svårt att andas osv. (Kan typ likna en ångest-attack). Väldigt dåligt minne. Allmänt svag i muskler (vi har alltid skojat om att hon är "klen"). Ofta trött, matt och orklös. Väldiga problem med tarmar och mage som smärtor, ibland så att hon slänger sig i en hög och gråter, och problem med "toabesök". Behöver hon gå så är det bara att springa till toan, går ej att styra. Nu senast har hon haft diarré i en månad. Ja... det var väl nästan allt tror jag.
Och allt detta är då resultatet av en flyttad eller konstig kota i nacken, som hon fick när hon föddes - ibland drar de tydligen för hårt i bebisarna. :O Pga denna kotan så är hennes nacke helt rak och inte böjd som den ska vara och det påverkar nerver och muskler i hela kroppen (som då trycker på tarmar osv), och även det här med "ångest" och yrsel.
Man förknippar ju inte direkt mag-problem med kotor i nacken. :) Det var ren tur att hon fick träffa en läkare som kunde det där - han visste direkt vad det var för fel.

Jag tänkte direkt på dig när jag fick höra om hennes läkarbesök. Din mage beter sig ju väldigt underligt den också.

Hej, har man kollat upp Twar?
Det var nämligen det första jag kom att tänka på..
http://www.twar.se/twar-symtom.html