Dagens funderingar

Hej på er!

 

Sitter här och väntar på att middagen ska bli klar i ugnen. Katten väntar på att husse ska komma hem med kattmat.

 

Idag skulle jag bokat tid med en annan läkare som har ett väldigt gott rykte här i stan, men tyvärr ar han inte i tjänst.

Så nu funderar jag på ad nästa steg är.

Tror att jag ska boka tid med en sjukgymnast som tydligen behandlar utifrån ett helhetsperspektiv, och se vad hon säger om min rygg och mina leder. Kanske kan leda till något?

Ryggproblemen är väldigt speciella och började trots allt typ samtidigt som de första sjukdomssymtomen för ett par år sedan.

 

Min läkare håller på att utreda mig för något jag är väldigt säker på att jag inte har, vilket känns lite trist. Just nu väntar han på ett provsvar. Vet inte riktigt vad han kommer göra sen faktiskt. Innan har han varit ganska clueless.

 

Annars händer inte mycket. Jag har planer på att göra lite höstfint här i veckan. har lite tyg liggande som bara skriker om att få bli gardiner och sånt.

 

Jag fyller år på söndag också. 24 år fyller jag. Inget märkvärdigt alltså, men trots allt är det lite folk som från vad jag hört bestämt sig för att ära mig med sin närvaro. Då är det ju kul om hemmet inte ser ut som hej-kom-och-hjälp-mig...

 

Jag har även börjat leka lite med tanken på vad jag ska göra med mitt liv om jag fortsätter vara sjuk. Och det finns väl en del alternativ. Men det kommer inte fortsätta så här i alla fall. Och det är svårt, för det känns märkligt att gå ut och försöka leva ett så normalt liv som möjligt. Det känns som att man då hela tiden kommer påminnas om hur sjuk man är. Kanske är det en annan sorts liv jag borde satsa på? Men det finns också en trygghet i det normala. I stadens rytm och människor i den direkta närheten. Klarar jag mig som eremit?

 

 

Grattis i förskott! :)

Jag tror de flesta människor kräver en del av det sociala. Jag har alltid tänkt att jag klarar mig utan någon alls, bara jag har husdjur, :) men om man verkligen tänker efter (t ex nu när jag letar hus på blocket), så märker jag att jag måste ha någon granne inom några hundra meters håll åtminstone, tom utanför en liten by hade jag kunnat bo - och jag gillar inte "folk". :D
Tror du att du hade kunnat bo helt själv ute i skogen? Nu antar jag bara att det är skogen eftersom du verkar vara sådan. :)
Eller du menar bara att du kanske ska leva som singel, typ?