-

En sån natt

Det är en sån natt igen.
En natt då sömnen inte kan komma. En natt då jag är för stressad och rädd över hur dåligt jag mår. En natt då jag inte vill släppa kontrollen, även om sömnen kommer vara en välsignelse när den väl träffar mig som ett knytnävsslag om några timmar, samtidigt som den nya dagen.

Katten, som varit mer än lovligt påfrestande de senaste dagarna (tonåringar ni vet), har som genom magi plötsligt funnit lugnet och lagt sig i en varm, gosig, tröstande kärlekshög på magen.

Jag läser bloggar från en stad långt, långt bort. En främmande stad, som kanske kan bli min stad någon gång? Om jag blir frisk. Jag gillar den redan.

Jag har gråtit igen. Tidigare. För att allt går så långsamt och ingen tycks bry sig alls. För att jag snart förväntas släpa min sjuka och plågade kropp genom en undersökning som ska leta efter en sjukdom jag vet att jag inte har.
För att jag har finkammat hela internet under flera månader, och ändå inte hittat några svar.
För att det som verkligen stämmer in på mig, inte visar sig i proverna.
För att det känns så jäkla hopplöst.

Jag vill bara leva.

2013-09-13 @ 02:55:36 Vardagligt Permalink

Kommentarer

Trackback