Det nya klädmärket "Miss Skinny" skapar rubriker i så väl bloggar som tidningar, och jag blir också tillräckligt arg för att filosofera öppet.

 

 

Ett klädmärke för smala människor alltså.

Om vi nu bortser från det osmakliga idealiserandet av den berörda kroppsformen, så tycker jag att det är helt okej.

Självklart måste det finnas företag som riktar in sig på en design och passform exklusivt utformad för smala kroppar. Annars är ju allt plus-size mode ett enda hyckleri.

 

Om vi nu återgår till själva idealiserandet, så är det som sagt osmakligt. Jag tycker över huvud taget att den här hetsen över kroppsform vi har i samhället är osmaklig. Man ska ha ett ideal att sträva efter. Det kan självklart vara en supersmal kropp. Det kan också vara att bli kurvig, jäkligt bitig eller rent av tjock.

Oavsett vilken kroppsform man eftersträvar tycker jag att man är ute på väldigt fel spår. Och särskilt om man gör det för att trycka sig ner i ett par pyttesmå jeans, spräcka ärmarna på en t-shirt eller verkligen bära upp just den där skitsnygga klänningen.

Det är ju inte kroppsformen som ska utformas efter kläderna, utan rimligtvis kläderna som ska anpassas efter vad de ska täcka.

 

 

Jag tycker att man ska eftersträva en frisk, stark och sund kropp. En kropp som kan bära en genom livet.

Men hur många strävar verkligen efter det i första hand. När man läser hälsobloggar är det nästan alltid i formatet: "Jag ska bli sund - här är min viktresa!", eller "Här är min hälsoblogg - kolla in mina snygga muskler!". Man använder alltså fortfarande kroppsformen som referens istället för kroppsfunktionen.

 

 

Ideal som kräver att man sätter kroppsform framför välmående är farliga. Och det gäller inte bara modellerna som äter en gurkskiva om dagen. Att normalisera och idealisera kraftig övervikt är lika farligt. Folk tänker väl att man ska skapa en scen för den samhällsgruppen också. Ta bort skammen kring fetma. Och det är väl en fin tanke, men man gör det på fel sätt när man bygger ännu en piedestal. Man tar inte bort fokus från valkarna, utan riktar strålkastarna rakt mot dem. Man har alltså inte motverkat idealiseringen av kroppsformer, utan skapat ännu ett tillfälle för folk att sätta fåfänga framför sin hälsa.

 

Självklart ska man få vara modeintresserad oavsett kroppsform, men det räcker att framhäva kläderna man bär. Man behöver inte hela tiden påtala kroppstypen de hänger på.

 

När det gäller klädmärken för smala så är det alltså inte idén i sig som jag vänder mig emot, utan att man lägger en värdering i en kroppsform. Man stämplar size-zero som något eftersträvansvärt istället för vad det är - ett mått på vad som får plats i tyget.

 

Jag gillar "Strong is the new Skinny". Men inte om det innebär att man bara byter från att visa upp revben till att visa upp muskler.

Jag skulle önska att det innebar att byta fokus från "titta hur min kropp ser ut" till "titta hur mycket min kropp orkar lyfta, och hur länge den kan springa!".

 

Men tyvärr. Inte ens jag själv värderade min hälsa högt förrän jag förlorade den.

 

 

(Och ja, jag tycker att alla borde eftersträva en funktionell kropp. Jag är förvisso helt för den fria viljan, men jag blir lite tyst beklämd sådär när jag ser folk som gör valet att inte ta hand om sig själva.)