Hej på er!

Nu var det cirka en vecka sedan vi hördes, men det har varit en del tuffa dagar för mig med många väldigt nödvändiga besök inbokade samt en oläglig försämring i sjukdomen (så kallad krasch).

Det har gått bra ändå och den kommande veckan ska jag bara en sväng till min fysioterapeut så nu kan jag vila ut lite.

Humöret har ändå varit bra som tur är. Det känns mycket lättare att må dåligt nu när man är mentalt förberedd på det. Jag räknar med en sjukt tuff höst med mycket försämring och arg sjukdom (till följd av alla förändrigar jag kommer göra och saker jag kommer sätta i rullning i kroppen), och som mest kommer gå ut på att hålla den rätta andan uppe och ta sig igenom den. Under vintern hoppas jag att måendet planar ut lite och blir ungefär som förra vintern, dvs lite sämre än somrarna. Sedan hoppas jag verkligen att jag som tidigare börjar må bättre framåt våren, och sedan kanske jag till och med börjar må ännu bättre och bättre!

Det är himla svårt att få till en hyfsad prognos för min förbättring med den här metoden. Egentligen vet jag ingenting. Jag är som en äventyrare som seglar ut på ett okänt hav. Men om jag får drömma och hoppas så hoppas jag att det blir ungefär som ovan.

 

I går var jag i alla fall på kräftskiva. Jag fick fixa håret, sminka mig och ta på mig något annat än slafskläder, och bara det var ju värt att längta efter.