En svår balansgång

Hej på er!

Först och främst, min första impuls var att be om ursäkt för att jag inte har uppdaterat bättre, men sedan insåg jag att jag inte alls ska be om ursäkt. Jag är sjuk ffs, jag bloggar så mycket jag orkar.

Om jag var frisk så skulle den här bloggen vara så awesome så det är inte klokt. Framför allt så skulle jag orka skriva många fler åsiktsinlägg om kapitalism, överkonsumtion, hållbar livsstil, destruktiva kostnormer och så vidare.

 

Mitt liv växlar som vanligt mellan aptråkigt och dramatiskt. Fattar inte hur det alltid lyckas, men det blir jämt så.

Nu har jag i flera dagar sett fram emot och försökt peppa upp min egentligen alldeles för sjuka kropp för att åka och bo hos min pojkvän i några dagar och fira hans födelsedag på fredag.

Då blir katten sjuk* så att vi inte kan åka.

 

Jag kämpar ju också hela tiden mot den här hemska hopplösheten som suger tag ibland. Den där fruktansvärda känslan av att jag inte alls kommer bli bättre snart, utan gå samma spår som typ alla andra med den diagnosen vi tror att jag har.

Jag tror att det här med att jag eventuellt inte kommer kunna uppfylla mina drömmar, utan kommer ruttna bort i min lägenhet som en åldring hela livet istället är för stort att ta in.

Det är för fruktansvärt. jag har försökt föreställa mig hur det känns, men det går liksom inte. Jag blir bara helt paralyserad av förtvivlan och panik.

Och mitt i allt detta så måste nödvändigtvis trehundra andra negativa och jobbiga och helt orelaterade grejer hända.

Samtidigt!

 

Jag brukar säga att jag är en positiv och driftig tjej, och vanligtvis stämmer det, men efter att ha blivit berövad på det enda jag sett fram emot den senaste tiden, och dessutom tillbringat de två senaste nätterna med att torka kattkräks* istället för att få min livsnödvändiga sömn, kan jag säga att jag är jävligt bitter.

Så jag tänker sitta här i min soffa och tjura och äta glass-utan-tillsatt-socker tills hela situationen har löst sig.

 

Jag tröstar mig med bra bloggar. Exempelvis den här. En fantastisk mix av analys och filosofi. Så klart samhällskritisk, grön och konsumtionsfri.

 

Bättre tider...

 

 

* - Förtydligande på grund av rådande klimat i bloggvärlden: Ja, jag har så klart varit i kontakt med en veterinär.

Nä fy, man bloggar när man vill och känner för det, annars är det bara onödigt!

Den bloggen du länkade till verkar vara riktigt vettig. Jag blir deprimerad, samtidigt glad. Jag har funderat många gånger på om man bara skulle sälja all skit man äger och fly till skogen.
*suck* Fan. Men det känns så jäkla svårt!