Det kan vara så att jag fastnade lite för länge i framtidsdrömmar ikväll. Att jag surfade omkring och fantiserade om hästköp och nya ridkläder.

 

Att mitt immunförsvar fått total snedfylla och löper amok. Att halsen gör ont, jag nyser, knäna skriker av smärta. Att huvudet snurrar och värker, och kroppen är svag och full av sjukdomskänsla.

Fast jag är inte sjuk. Inte av något virus i alla fall. Det som var designat för att skydda mig från farliga inkräktare, åker nu omring i kroppen som hulken på crack och anfaller allt det stöter på. Förstör min kropp. Förstör mig.

 

Och tro mig, det är tusen gånger värre än vad det låter.

Jag har kommit till ett läge nu då det är farligt. Då jag riskerar permanent försämring.

Så jag måste vila. Verkligen vila på riktigt.

Jag har ordinerat mig själv sträng sängvistelse minst fram till nästa helg och den får endast avbrytas av saker som toa, laga mat, hämta post etc.

Och eventuellt om något apviktigt skulle ske.

Jag har också ordinerat mig själv D-vitamin för att se om jag kan få ner immunförsvaret någonting. Jag måste bara komma på ett sätt att få tag på det utan att förflytta mig från hemmet.

 

Att få mig att sängvila kräver extrema åtgärder, så jag har så att säga anpassat omständigheterna.

Nu har jag TVn i sovrummet. Nu får jag stanna här.