Jag har alltid älskat böcker. När jag var yngre läste jag i perioder ungefär fem böcker i veckan. En bok om dagen vissa dagar.

Jag har också alltid skrivit. Från att jag var liten och skrev mina första böcker, som bestod av tre A4-sidor med två meningar på varje och påfallande ofta handlade om dinosaurier och deras äventyr, till att jag började skriva långa och invecklade fanfictions i tonåren.

 

I säkert tio år, om inte mer, har jag haft fragment till en historia i huvudet. Karaktärer har långsamt växt fram, intriger och idéer har smygit sig på. Jag har alltid tänkt att jag någon gång skulle skriva den boken.

För ett par år sedan började jag, och nu är jag nästan färdig med vad som skulle visa sig bli den första delen av tre.

Det är bara en tidsfråga innan jag har skrivit min första riktiga bok.

 

Just nu har jag lite skrivkramp, för jag har svårt att formulera ett litet skitstycke på några hundra ord, så jag bloggar istället medan teet kokar. När det är färdigt ska jag krama ur något ur hjärnan.

 

En bok är lång, kan jag meddela. Just nu har jag skrivit en bit över 40.000 ord, och är nästan framme vid bokens klimax, det stora slutdramat. 40.000 ord är väldigt mycket mer att skriva än att läsa, kan jag också meddela!

 

Det handlar också om research. Om pussel, intriger och logik. Om karaktärer som fullkomligt spårar ur och inte alls gör som jag tänkt mig.

När jag nyligen börjat skriva kraschade min dåvarande dator, och jag hade inte hunnit göra backup på de sista 3-4000 orden så de fick jag skriva om. Det resulterade i att en karaktär helt bytte personlighet från vänlig och ridderlig till manipulativ och empatistörd. Så klart blev version två så otroligt mycket bättre och den förändringen var på sätt och vis nyckeln till hela resten av ploten.

 

Jag har tillbringat många timmar med att, mitt i natten och med ett ganska besvärligt illamående, försöka hitta fakta om och bilder på diverse ganska motbjudande sjukdomssymtom.

Jag har suttit på dyiga stränder och funderat på hur jag ska beskriva lukten av en sjö. Jag har terroriserat mina bollplank med knutor i ploten och huruvida en karaktär skulle reagera just så på just detta. Jag har begravt mig i sägen efter sägen och brottats med mitt samvete när jag med en författares frihet har friserat dem.

 

Att skriva en bok är inte som att skriva en uppsats. Att skriva en bok gör man med hjärtat. Det handlar om att brinna för sin plot, om att hela tiden ha en liten del av hjärnan som jobbar med den, även om man inte har öppnat upp dokumentet på flera månader.

Jag vill alltid skriva böcker. Jag vill alltid leva med en fot i ett bokprojekt.

Inte som yrke. Inte för berömmelse eller pengar.

Utan just för att helt out of the blue plötsligt utbrista: "Exakt en sån där halsduk har min huvudkaraktär också!"