Då, nu och sen

Hela Sverige valvakar. Det gör jag också, men tyvärr inte tillsammans med mitt parti eftersom jag tydligen har blivit sjuk på ett sånt sätt som vanliga människor blir sjuka. Så jag valvakar från soffan och funderar.

Jag tänker inte prata politik här, för det här är ingen politikblogg. Jag tänkte istället drömma mig tillbaka och framåt.

Fundera över hur livet var förra valet, och hur det kanske kommer vara vid nästa.

 

September 2010

Här var livet fullt av motsägelser. Jag var 20 år och mitt sköra (drygt)tonårshjärta var lite sprucket i kanterna.

Jag röstade i mitt första val, och bestämde mig för vad jag skulle rösta på typ halvvägs in i vallokalen efter en lång tids velande.

Jag hade tagit studenten i början av sommaren och nu körde jag hårt med ny utbildning, ny stad och ny pojkvän.

Jag hade många järn i elden, höga ambitioner och en känsla av att det äntligen var min tur, även om jag inte alls var säker på vad exakt det var min tur att göra.

På valdagen åkte jag tåg i tre timmar (tur och retur) för att rösta, på grund av att staden jag var skriven i inte var densamma som staden som var rolig att vara i.
Sedan var jag på mitt livs första valvaka, dock med ett helt annat parti än det jag röstat på. Men det var skoj ändå!

 

 

 

 

September 2014

Här är vi nu, och ni vet ju hur läget är. Sjuk och ynklig på två sätt just idag, men med hoppet i behåll ändå.

Jag har släpat mig till vallokalen och röstat, och varit sjukt tacksam för att jag bor typ granne med stället. Hade nog kunnat krypa dit med båda benen brutna i västa fall.

Jag har bytt parti sedan 2010, och det var ett ganska stort byte. Men det har nog att göra med att jag sedan 2010 landat mycket mer i mig själv, och har mycket bättre koll på mina sanna önskningar och värderingar.

 

 

 

September 2018

Det är i stort sett omöjligt att göra några prognoser och sätta upp mål, men jag kan drömma och hoppas!

Nästa val hoppas jag så otroligt jädrans megamycket att jag röstar i en annan stad. I en stad som ligger nästan hundra mil norrut.

I min fantasi så går jag min drömutbildning sedan ett par år tillbaka. Jag har hittat en mysig lägenhet i stadens ytterkanter, med sköna skogsstigar runt knuten. Jag har hittat en häst att gosa med och rida några gånger i veckan.

Jag har fått en del nya vänner, som är av samma skrot och korn som jag. Som helst är i skogen, som vill tälta vid en fors ibland och som vill visa mig hur man pimplar. Som gillar naturen och det naturliga.

Jag har, till skillnad från 2014, inte bara hittat hem i mig själv utan har också hittat rätt i det runt omkring.

Jag tänker tillbaka på mina år som "kroniskt sjuk" som hemska men nödvändiga och lärorika, och är så glad att jag hittade en lösning och att den fungerade!

 

(Bild från Pinterest)

Jag trillade idag in i din blogg för första gången idag - jag hittade den via en kommentar du gjort på en annan blogg som jag fattat tycke för.
Du anar inte hur varm jag blir i hjärtat när jag börjar läsa. I ett virrvarr av modebloggar och andra "Hej, tog en fika på stan idag. Det var gott. Punkt"-bloggar är det så underbart när man hittar någon som faktiskt skriver om viktiga saker. Som faktiskt bollar meningsfulla tankar om livet. Vilket underbart härligt språk du har - du bjuder in en till att verkligen känna det du känner för en stund. Din historia är så himla viktigt, speciellt nu när valtiderna susat förbi och skattens vara eller icke vara står i fokus. Människor MÅSTE få insikt i hur viktigt det samhälleliga skyddsnätet är. De måste få höra om människor som fallit - höra att ALLA någon gång i livet kan uppleva stunder i livet då man faller - och att det då är av största vikt att det finns ett nät som tar emot dem. Jag har själv växt upp med en lillebror som sedan födseln haft en kropp som inte riktigt fungerat som den ska, och en mamma som med tiden blev utbränd. Jag känner igen den där känslan av att desperat gripa efter halmstrån, försöka gripa tag i kontrollen igen. Usch nu bara jag babblar på, och jag tittar inte ens igenom kommentaren medan jag skriver - den liksom bara sprutar ur händerna. Så ursäkta eventuella feltryckningar på tangenterna, konstiga meningar etc.
Som sagt, grym blogg. Jag börjar följa direkt! Lycka till med allt!
Med vänlig hälsning, Angelica

Ojojoj, nu såg jag översiktligt på min kommentar ovan och såg många upprepningar och feltryckningar, haha! Så kan det gå när man är ivrig :) Hoppas budskapet går fram i alla fall!
Med vänlig hälsning, Angelica