En skärva av verkligheten...
Hejsan!
Tidigare idag så bestämde jag mig för att skita i hur jag mådde och hitta på något ändå. Det slutade med en liten sväng till hästatallet för att klappa på hästar och snacka skit med folk.
Helt underbart att komma ut dit igen, och jag har bestämt mig för att trots att jag egentligen inte orkar så ska jag försöka samla krafter till att åka ut dit oftare,
jag blir så lycklig av det.





Nu känner jag mig dock lite melankolisk. Jag vill liksom inget hellre än att må bra. Vill inget hellre än att ta ett jobb.
Jag är rejält avundsjuk på alla som kan jobba arslet av sig i stallet. De som utmattade sjunker ner i en soffa vid dagens slut.
Jag vill att det ska gå över. Snart. Vill slippa må dåligt. Vill slippa oroa mig för att det ska vara något allvarligt.
Vill komma på vad jag ska göra med mitt liv, göra det och sedan spara varenda surt förvärvad liten skitkrona till en häst.
Snälla? Någon makt. Vilken som helst.


