Hejsan go´vänner!

 

I natt kom sambon upp till mig, vinglandes med krypningar, kallsvettning, illamående, ont i magen och så vidare.

Man skulle kunna tro att han var döende, men som de optimister vi är så gissade vi snarare på att det kunde ha något att göra med de X antal kannor kaffe han hällt i sig tidigare ("Men jag lovar, jag känner inte av kaffe alls!").

Eftersom jag också fått koffeinöverdos i min ungdom och vet hur det känns, visste jag också att det enda som hjälper är en bra portion mat och ett "House MD"-maraton till långt in på småtimmarna.

Men han somnade tillslut.

 

Jag, som är sjuk, och överkänslig för ungefär allt, har så klart mått kasst idag efter nattens prövningar.

Så det har blivit en dag i sängen framför hästbloggar och töntiga ponnyserier.

Tänker inte fortsätta tjata hål i huvudet på er om min stallabstinens!

 

I morgon kanske det blir en trevlig dag, om mitt mående befinner sig på rätt sida av dödsriket.

Jag ska färga håret här hemma, släpa mig iväg (läs: tigga skjuts av mamma) till frisören för att klippa av delar av det och sedan mysa här hemma med tjejtidningar, doftljus och något gott att stoppa i käften.

Om jag orkar. Men jag tänker hålla mig positiv!

 

Jag ska också jaga ifatt en remiss som ska skickas långt söderut. Nya prover ska förhoppningsvis tas snart, och allt känns lite spännande och äventyrligt. Men också magknipande osäkert.

Och jag kommer snart bli mindre mystisk och tala om vad det är som händer. Men jag vill liksom hålla på godbitarna tills allt är klappat och klart...

 

Well. Nu ska jag somna framför ytterligare lite "House MD". Jag gillar den serien. Varierande antal slipade och elitistiska läkare som viger sina liv åt att diagnosticera komplicerade fall.

Det är rena porren för en mysteriepatient som mig!