Vidare krämpor

Hej på er!
Dagarna rullar på, och idag börjar ju officiellt "Hell-week". Det är lustigt, för hell-week består egentligen av enbart trevliga aktiviteter, men alla är väldigt påfrestande, viktiga och lite för många.
Idag blir det födelsedagsfika i föräldrahemmet, för min mor fyller år i morgon.
I morgon ska vi ju på lägenhetsvisning på eftermiddagen.
På onsdag har jag ett möte.
På fredag ska jag till fysioterapeuten och det är alltid skönt att bli klämd, tryckt och masserad.
 
Det ska bli intressant att se hur detta går, för jag mår inte direkt prima som det är. Jag vet inte som händer med min mage, men den känns inflammerad på något sätt. Ibland känns det som om man kör knivar i den, och den är inte alls förtjust i det här med mat. Jag är glad att jag får behålla det jag får i mig än så länge i alla fall.
 
Igår var en trevlig dag, i alla fall i början. Våren verkar ju ha kommit lite mer på riktigt nu, så jag åt frukost i solen på uteplatsen för första gången i år.
Sedan var jag så slut att jag gick upp och sov i några timmar.
Jag skulle vilja säga "dumma kroppen", men den är nog minst lika sur som jag. Så jag säger "stackars kroppen", och "duktiga kroppen" som ändå lyckas hålla skeppet flytande så att säga. Den hade kunnat dö istället liksom.
 
 
Just nu lurar jag på att ta en liten, långsam promenad. Men det får bli den korta i så fall. Ett varv runt huset alltså.
Jag älskar ju att promenera som ni vet, och gör det så ofta kroppen tillåter det.
Jag älskar "motionen", den friska luften, att glo på något annat, och att man tänker mycket bättre och mer positivt.
Men det är riktigt tufft för kroppen, så man får planera in det väl och ta det mycket försiktigt. Dock tror jag att fördelarna överväger nackdelarna, och att det alltid är bra att röra på sig, så länge man anpassar nivån.
En bra dag kan jag gå ett par kilometer, men en riktigt dålig dag får jag räkna turerna från sängen till badrummet som dagens träning.
Idag är det en ganska dålig dag, och då blir det runt-huset-promenaden. Men den är rätt bra den med, och det är riktigt fint att jag orkar så pass mycket.
Det finns folk med den sjukdomen jag verkar ha som inte ens kan gå på toa.
 
 
 
 

Tidigare inlägg Nyare inlägg
  • Till bloggens startsida
  • RSS 2.0