Hej hösten!
Nu har det verkligen börjat bli höst på riktigt. Det går inte att låta bli att ta små minipromenader i villakvarteret emellanåt. Jag tycker att det är så himla mysigt att gå runt i skymningen och se hur det lyser varmt ur alla fönster.





När man försöker ta en höstig selfie men bara lyckas få till "suddig seriemördare".
Jag har mått rätt bra faktiskt i ett par dagar. Har gått omkring och varit oförskämt lycklig över det, men säg den lycka som varar?
Idag är det mycket sämre igen. Förmodligen har jag överansträngt mig en hel del i veckan och det får jag betala för nu.
Men det är ju bara att uthärda. Ingen vits att hänga läpp för det.
Jag ska mysa ner mig i soffan ikväll och kolla på töntiga-romantiska-komedier-utan-djup och försöka få ett par tusen ord på pränt i boken.
Det är så lyxigt att ha så där lite extra verkliga drömmar ibland på nätterna, för stämningen i dem brukar ofta hänga med hela dagen. I natt drömde jag något om en stor släktträff med bland annat min familj och familjen Weasley (från Harry Potter) som hölls ute vid min gamla sommarstuga.
Jag var mest en betraktare (det mest dramatiska som hände mig var att min pappa blev sur för att surgröten smakade surt (?)), men det pågick en hel del intressanta intriger runt mig.
När jag vaknade var jag plötsligt i total bok-mood igen. Tack hjärnan!

