The end of the beginning

Hej på er!
 
Man kan säga att min sjukdom består av olika nyanser av crappyness, och jag ska väl inte säga att jag nått en ny nivå nu, men jag har definitivt gått tillbaka till en gammal.
 
Just nu känns det lite som den där gången i vintras (den 21 december) när skiten satte igång på allvar. Då trodde jag att jag hastigt och lustigt insjuknat på grund av något elakt virus.
 
Jag är lite larvig med baciller. Speciellt om vintern. (Speciellt när det gäller magsjuka, för det finns nog inte mycket jag är lika rädd för som magsjuka. Det skulle vara zombieapokalyps då, men det är helt klart på samma nivå. Jaja, det var ett sidospår...) Jag skulle i alla fall åka till Stockholm på en liten nöjesweekend med sambon och hans familj.
Det larviga i detta fallet är att jag länge hade en sån där tvångstanke om att jag skulle plocka upp någon märklig Stockholmsbacill på vägen.
Därför blev jag inte ens förvånad när jag under onsdagen efter hemkomsten började känna mig lite ur gängorna.
Det var den 19 december. Större delen av vårt lands befolkning väntade på jul och frid. En mindre del väntade på jordens undegång som enligt en ganska beundransvärd feltolkning av några stackars urbefolkningars astronomiska nedteckningar skulle ske under fredagen.
 
Undergången kom inte. Inte för dem i alla fall. Men jag låg som sagt utslagen i en säng i ett gästrum, med julsnön ösande ner utanför fönstret, och svor tyst över alla stureplansvirus och storstadspåhitt.
 
Efter det så blev det inte riktigt bra igen. Jag var trött och sliten jämt, och fick då och då "sjukdomsepisoder" som kändes som vilken virusssjukdom som helst. Efter 2-3 veckor hade episoderna flutit ihop, och sedan dess har de bara varierat i styrka och karaktär.
 
Det var länge sedan det kändes som i julas, men sedan igår har det gjort det.
Jag undrar vad det beror på. Vad som händer. Men jag vet inte riktigt hur jag ska hitta svar, för varken läkaren eller google har dem.
Jag kan bara hoppas på framtiden.
Det är dock lite svårt ibland.
 
På hotell med sambo och läskiga storstadsvirus.
 
Och nu känns det lite mer så här...
 
 
(Och skiten började inte den 21 december, men det var efter det jag började inse att något var riktigt fel. Det var efter det som jag insåg att all skit som hade pågått i min kropp den senaste tiden kanske hade ett samband.)

Tidigare inlägg Nyare inlägg
  • Till bloggens startsida
  • RSS 2.0