Hela Sverige valvakar. Det gör jag också, men tyvärr inte tillsammans med mitt parti eftersom jag tydligen har blivit sjuk på ett sånt sätt som vanliga människor blir sjuka. Så jag valvakar från soffan och funderar.

Jag tänker inte prata politik här, för det här är ingen politikblogg. Jag tänkte istället drömma mig tillbaka och framåt.

Fundera över hur livet var förra valet, och hur det kanske kommer vara vid nästa.

 

Här var livet fullt av motsägelser. Jag var 20 år och mitt sköra (drygt)tonårshjärta var lite sprucket i kanterna.

Jag röstade i mitt första val, och bestämde mig för vad jag skulle rösta på typ halvvägs in i vallokalen efter en lång tids velande.

Jag hade tagit studenten i början av sommaren och nu körde jag hårt med ny utbildning, ny stad och ny pojkvän.

Jag hade många järn i elden, höga ambitioner och en känsla av att det äntligen var min tur, även om jag inte alls var säker på vad exakt det var min tur att göra.

På valdagen åkte jag tåg i tre timmar (tur och retur) för att rösta, på grund av att staden jag var skriven i inte var densamma som staden som var rolig att vara i.
Sedan var jag på mitt livs första valvaka, dock med ett helt annat parti än det jag röstat på. Men det var skoj ändå!

 

 

Här är vi nu, och ni vet ju hur läget är. Sjuk och ynklig på två sätt just idag, men med hoppet i behåll ändå.

Jag har släpat mig till vallokalen och röstat, och varit sjukt tacksam för att jag bor typ granne med stället. Hade nog kunnat krypa dit med båda benen brutna i västa fall.

Jag har bytt parti sedan 2010, och det var ett ganska stort byte. Men det har nog att göra med att jag sedan 2010 landat mycket mer i mig själv, och har mycket bättre koll på mina sanna önskningar och värderingar.

 

 

Det är i stort sett omöjligt att göra några prognoser och sätta upp mål, men jag kan drömma och hoppas!

Nästa val hoppas jag så otroligt jädrans megamycket att jag röstar i en annan stad. I en stad som ligger nästan hundra mil norrut.

I min fantasi så går jag min drömutbildning sedan ett par år tillbaka. Jag har hittat en mysig lägenhet i stadens ytterkanter, med sköna skogsstigar runt knuten. Jag har hittat en häst att gosa med och rida några gånger i veckan.

Jag har fått en del nya vänner, som är av samma skrot och korn som jag. Som helst är i skogen, som vill tälta vid en fors ibland och som vill visa mig hur man pimplar. Som gillar naturen och det naturliga.

Jag har, till skillnad från 2014, inte bara hittat hem i mig själv utan har också hittat rätt i det runt omkring.

Jag tänker tillbaka på mina år som "kroniskt sjuk" som hemska men nödvändiga och lärorika, och är så glad att jag hittade en lösning och att den fungerade!